När man är väldigt nära att bli frivillig änka i Norge

Jeflar vad vi har bråkat idag. Jag har varit på väg till flytplatsen två gånger. Herregudminskaparevilkenidiotjaghartillchef.

Jeflar vad vi har bråkat idag. Jag har varit på väg till flytplatsen två gånger. Herregudminskaparevilkenidiotjaghartillchef.

Jag borde ju ha blivit misstänksam igår när det gick så bra.

Vad det höll på att bli make-mord om?

Ser ni det här bordet?
Det bordet råkade följa med som extrabord, men jag ville inte ha det i montern eftersom det inte passade in bland våra nysnickrade kistor och resten av möblemanget. Det är ett bord som den gamla ägaren hade på mässorna.
Men det börjar med att maken vill ha bordet här, i den här hörnan;
..och han ville inte ha den översta hyllan eller hyllan näst högst upp vänster heller.
Men då fick jag ett tokspel. ”Är du dum, då sabbar du ju hela hörnan, det kommer se förjävligt ut plus att kunderna inte kommer nå sakerna på hyllorna ovanför eftersom de måste b ö j a sig över bordet!”
Han stod på sig och babblade om att om jag fick som jag ville så skulle försäljningen sjunka och blablabla blattanbla. Jag blev skitmycket mer förbannad så jag tog handväskan och marcherade bort till Anna på Teddykompaniet, för att sitta där en timme och coola ned mig.
Sen gick jag tillbaka och fortsatte vara förbannad. Enda fördelen med att vara lack på varandra är att jag slipper: ”Mona, vad ska den här sitta? Mona, hur ska jag göra här? Mona, hjälp mig. Mona, kan den här sitta här?” Jag blir fan galen.
Men det innebär också att man tappar lusten totalt och arbetstakten går ned till minus 0,2. Och man överväger starkt att ta planet hem.
Efter tre timmars tjafsande, så blir det eld upphör och nån sorts kompromiss plus att han kräver en puss på kinden och ett förlåt.
In my ass, tänker jag. Men ger honom en puss. Fast jag kan inte låta bli och säga att ”den var inte särskilt ärlig, bara så du vet.”
Bortsett från bordet så blev jag nöjd. Vi har lite omflytt av färgerna på textilierna, och lite annat fix, men annars så är vi klara. Jämfört med andra så har vi en skitfin monter. Och kunderna kommer smälla av eftersom de är vana vid ett gäng av dessa ful-bord.
(Jaaa Maria, jag vet att hörnan stänger in, men vi hade inget val! Och nu har vi hängt grejer där.)
Om de här tomtarna ska jag berätta om i morgon.
Vi representerar Frösö Handtryck i Norge.
En del av våra egendesignade plädar. Till höger har vi varor från Ullcentrum på Ölan.
Jag tyckte att jag var fiffig som tryckte i ett par gråa pusselbitar då smidet ”försvann” på den svarta mattan.
Och gissa om det är kul att prismärka över 500 artiklar. Inte bara sätta en simpel vit lapp på, nää, det ska knytas fast en lapp med ett snöre på varje artikel. Och knuten måste knytas på ett visst sätt. Väry not fun. När vi var klara med allt så säger maken: ”F-n vad bra det blev! Montern är skitsnygg. Du har varit jätteduktig.”
Jag bara stirrade på honom och tänkte på min ”osäljbara” vägg därborta på högersidan. Och så tänkte jag att jag skulle beställa en efterrätt med mycket socker i till middagen. Så att jag kunde vara säker på att somna fort som f-n. (Ni som har koll vet ju.) 
Men jag svarar honom: ”Det har inte du, du har bara varit skitdum.”
Och i morgon eftermiddag åker jag hem. Halleluja.
(Hörrni, tack för responsen på hemsidan. Jättetacksam för era synpunkter på vad som ännu ej funkar.)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..