När man är förvisad till sitt sovrum.

Tonåringen bor hos mig och maken i tvåveckors cykler. Igår var det dags att åka till pappa. Som skulle vara bortrest hela helgen. Hon frågar honom om hon får ta dit ”ett par kompisar”. Inga problem. ”Men inga killar!” (Ja, han är lite konservativ. Men så är vi skilda också.)

Givetvis var det ju killar inblandade. Så det smöras med maken. Som säger ja. För han ska ändå bara hångla med Zlatan i sovrummet.

Givetvis är det inte heller bara ”ett par kompisar”. Det är 10-12 st.

Jag är förvisad till tonåringens sovrum.

Kompisarna kommer i omgångar och varje gång blir jag nedropad för att hälsa.

Det blev däremd en ansträngande kväll eftersom jag inte kunde ta av mig kläderna och glida ner i mina sexiga myspysbrallor. För samtliga kompisar var nya för mig. Däribland en kille som har alla tentakler ute på tonåringen…som just gjort slut på ett långvarigt förhållande.

Man skulle alltså visa sig från sin bästa sida.

De sista kom vid 23-tiden och efter det kunde jag äntligen få gå och lägga mig.

Kommer in i vårt sovrum, där make och taliban haft myskväll. Talibanen låg nu i sin egen säng och jag smyger fram till min sida. Tv:n är på. Tillräckligt med ljus för att jag ska notera att maken, ÄN EN GÅNG använt mitt fina, vita, överkast som täcke åt honom och talibanen tidigare under kvällen. Det täcket som han i morse vände ut och in. Så att den fina sidan låg mot kroppen.

Talibanen kissar i sängen då och då. Detta medför att hon ibland får sår på rumpan. Detta i sin tur leder till att hon i sömnen kliar sönder sig.

Och vad händer då månntro?

Jag lyfter på överkastet och får ett cepeanfall. Fullt med röda blodfläckar. På finsidan. Maken sover, jag ruttnar och mumlar, något högt: ”amen vafaaaaan!” (Det var ju liksom inte så länge sen jag fick lämna in det för kemtvätt för att han lät talibanen somna där och kissa ned det.)

Maken vaknar till och lackar ur för att jag stökar omkring.

Jag släpar ut skiten till badrummet för att försöka få bort det.

Kommer tillbaka, lägger mig skönt i sängen. Maken somnar in. Vänder sitt huvud mot mig och andas. Näe, inte andas, bröööölar. Och luktar skit. Toppar det med att släppa en fis så att jag trodde att gardinerna skulle ramla ned.

Jag har inga alternativ: tonåringen ska ju givetvis sova i sin säng så småningom. De tre sängarna på vinden är för smala för en god natts sömn. Min ûbersköna Hästensäng i mitt hobbyrum ligger direkt under vardagsrummet. Som har en spiraltrappa ned.

Alltså var det bara att ligga kvar. Och ligga och hetsa upp mig på mitt överkast. Viktiga grejer. Det är ett jävla liv därnere. Eller nja, det skrattas och tjoas. Förmodligen i normal ton, man har kanske glömt bort hur det är att vara 18-20 år. Kanske.

Men när jag stod i vardagsrummet för att säga godnatt, så pekade jag upp i hörnet och sa: ”titta däruppe, exakt där ligger min huvudkudde. Basattnivet!”
Klockan är runt 1 när jag slutligen somnar.

02.10 vaknar jag av att ett gäng står i hallen och pratar. Högt. Det är på väg. Jag får ett tokspel och tar mobiltelefonen och messar tonåringen: ”TA BORT DOM FRÅN HALLEN, NUUU! Annars är det du som är barnvakt i morgon. Hela dagen!”

Det tog 30 sekunder så blev det tyst.

Och jag var vaken.

I några timmar till.

Ingen som helst jävla risk att jag gör om det här.

  1. Tänkte skriva precis som Yvonne..så jag håller bara med. HAr varit där, vet hur det är och blir minst lika desperat arg! Vill såååva ju!
    Ewa

  2. Jo du, Minns min första ff fest. Den började med att farsan var med och festade en stund innan han gick in till grannen.Forsatte med att det dök upp 20 pers. xtra och slutade med att brorsan kom hem och bar in mig till sagda granne. Snefylla kan man säga. Efterföljande fester var betydligt lugnare.

  3. Men kopia av min fredagkväll!!! Idiot som jag är hade jag sagt jag till ”sova över”..när jag ska upp kl. 06.00. När det äntligen blev tyst
    i rummet ovanför, blev det kattslagsmål utanför..vad är oddsen på den?! Då gav jag upp och insåg att zoooombies är rätt ok, jag förstår dem!

  4. Men Moooona!! Visst jag förstår att du lackar lite på att få skönhetssömnen förstörd, men i förlängningen så ska du vara glad som fan att din dotter gillar dig såpass mkt att du ska hälsa på hennes kompisar/blivande pojkvänner och allt. Kan lova att 95% av tjejerna i hennes ålder skäms så oerhört för sina morsor, men det gör bevisligen inte din dotter! Sååå, var glad och stolt!
    =)
    pierre

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..