När man inte kan laga sitt barn

Jag har varit gift med en pedofil. Jag har varit gift med en pedofil. Jag har varit gift med en pedofil.

 

Den meningen dunkar i mitt huvud minst 10 gånger i veckan.

 

Jag har ju tillbringat denna helg på SM i disco i Örebro. Är fortfarande kvar. Talibanen har tävlat. Det har varit många dansare från hela Sverige. Närmare 2500 st. Dessa danstävlingar är otroligt roliga att vara med på, mest tack vare umgänget med alla übertrevliga föräldrar.

 

Det finns dock lite smolk i bägaren. På varje tävling finns ett annat barn med. Pappan till det barnet har jag varit gift med. I nästan 12 år. Samma pappa som har våldtagit min äldsta dotter.

 

När jag fick reda på det här för tre år sedan skickade jag flera sms till honom. Bland annat ett där jag skrev att, om jag någonsin fick se honom på en danstävling så skulle jag greppa en mikrofon och tala om för hela jefla världen vad han har gjort. Han känner mig tillräckligt väl för att veta att jag är galen nog att göra det. Kan säga att jag inte har sett röken av honom. Han är väldigt rädd för att hans perfekta liv ska rasera.

 

Men. Det finns ju en fru inblandad i det här. Hon har valt att fortsätta leva med honom trots att hon vet vad han har gjort. Vi i familjen kan ju inte tro annat än att hon valt att tro på hans förnekande. För ingen frisk människa stannar kvar hos en man som väljer att våldta ett litet barn. Ingen.

 

Samma människa fick ta del av dotterns berättelse i detaljer. Detaljer som vi övriga inte vet något om. Detaljer för att hon verkligen skulle förstå att detta skett. På inrådan av professionellt folk. Samma människa lovar att inte svika min dotter. Att se till att min dotter skulle fortsätta att ha en relation med sina halvsyskon.

 

Samma vidriga människa slutar att höra av sig kort efter och sen bryts alla förbindelser med syskonen.

 

Inte nog med att min dotters pappa har svikit henne, att jag, som aldrig såg något, svek henne, nu svek även denna människa henne. Ett svek som tog min dotter så hårt att hon idag har svårt att få vardagen att fungera. On top of everything else. Jag hoppas att hon kan se sig i spegeln och verkligen må bra av det hon ser. Själv tycker jag att hon är en skam för moderskapet.

 

Inför denna helg har jag haft ont i magen. Vill inte ha frun i närheten. Vill bara slå något hårt i skallen på henne. Väl på plats får jag reda på att människan inte är här och jag känner lättnad även om ångesten fortfarande ligger som en våt filt över hela hjärnbalken och vägrar försvinna under hela helgen.

 

När man ligger i en hotellsäng 30 mil hemifrån och får världens mest ledsna sms från en älskad dotter, med bilder från när hon var liten och frågan om hur det kunde bli så här. Varför han gjorde så mot henne. Då dör mammahjärtat.

 

Man kvävs. Och man vill spotta både honom och hans vidriga jävla fru i ansiktet. Hat föder inget annat än hat och jag har försökt hålla mig borta från dom känslorna men ibland blir det fan för mycket.

 

Jag är en doer. Jag kan fixa det allt. Men jag kan inte laga mitt barn som han har haft sönder och det äter upp mig inifrån.

Shop til you drop

             Reklam för mina egna prylar

 

Nu är solen äntligen här så varför inte köpa lite fina sommarkläder till bra priser? I veckan fick vi vi hem påfyllning av de plagg som vi säljer allra bäst av.

Ovan är en av mina absoluta favoriter. Superfina ärmar.

Likaså den här. Nedan är en close up på ärmen, fast i grönt.

Här är en annan favorit. Den har jag ofta och alternerar mellan olika färger. 

Funkar både till vardags och till fest!

Sjukt snygg tunika.

Snygg klänning eller tunika. Jag har den så klart som tunika. 

Vår ABSOLUTA toppsäljare alla kategorier: Butterfly! Finns i flera färger.

 

HÄR hittar du alla modeller.

Örebro levererar, om inte annat så choklad

Varje morgon börjar med ett par timmars sminkande. Fattar inte hur dom orkar. Själv har jag köpe-fransar, borstar håret och sen är jag färdig. Bättre bedagad tant.

Gamla domaren i Let’s Dance; Dermot Clemenger har en dansskola här i Örebro och han arrangerar årets Disco SM. Närmare 2500 danstävlande ska slåss om ett antal pallplatser.

Några av skolans fantastiskt duktiga elever.

Talibanen tävlade inte igår så hon peppade de av kompisarna som gjorde det. Tävlingen har olika grenar; solo, duo eller grupp och hon kör grupp.

Och medan bästisarna kämpar på golvet passar hon mobiler.

Hade jag varit några år yngre så hade jag lätt hoppat i nån sån här dräkt och börjat tävlingsdansa. Det är en drömsport för en blingskata som jag!

 

Tävlingen är väldigt välordnad utom på en punkt. Varje danstävling har ett fikabord för oss lagledare. Detta för att vi oftast inte hinner springa iväg och köpa fika utan då finns det ett som brukar stå intill alla lagledarborden. Väry praktiskt. Vi är som sagt på SM. Då kan man förvänta sig en viss standard.

Det har gjort alla rätt på den här tävlingen utom just med lagledarfikat. Det här är vad som stod på bordet. En kanna kaffe, socker, servetter, muggar, skedar och mjölk. Och en flaggjefel. Inga mackor, inget fikabröd, inget te. 

Så här såg delar av v å r t lagledarfikabord ut på vår tävling som vi anordnade för två veckor sen. Man kan säga att SM-arrangören har lite att lära. Jag blev skitirro och klagade lite, en halvtimme senare ställde dom ut en skål bullar. Well, alltid något.

Det är ju tur att man har människor omkring sig som gör en glad. Danslärare Josefin och Malin, som äger dansskolan. Josefin är skolans mest tuffa lärare och I love her to death. Inget jidder, raka rör och skitbra. Eleverna har superrespekt för henne och tycker att hon är världens strängaste danslärare, hehe. Hon och jag har bestämt att vi ska hålla i fler tävlingar för vår dansskolas räkning. Vi är ett grymt team!

Danslärarna Daniel och Vendela är också på plats. Vädret här är för övrigt fantastiskt.

Det låg ju en liten ask med choklad på rummet när jag kom i torsdags. En läsare gjorde mig uppmärksam på var butiken som chokladen kommer ifrån ligger. Hon var till och med så snäll att hon ritade en karta åt mig.

Tidigt på eftermiddagen smet jag och en annan dansmamma iväg. Vi försöker ta oss fram med kartans hjälp men går givetvis vilse. Nu när jag lägger upp kartan här så ser jag ju här jäkla lätt vägen dit var. Vi gick åt ett helt annat håll. 

Till slut går vi in på hitta.se och letar efter chokladaffären. Den skulle finnas på ett torg så vi går dit. Passerar en konstig grej: en miljon stolar som står huller om buller.

Vi går närmare för vi tänker att vi måste ha sett fel,men jodå, det visar sig vara en konstutställning.

Vi knallar vidare och inser att adressen på Hitta.se är åt helvitti så vi får gå hela vägen tillbaka igen. Börjar gå efter läsarens karta. Vi går och går. Och går lite till. Hur jefla stor är den här staden egentligen. Precis när vi ska ge upp stannar jag en cyklist och säger att ”please tala om var chokladaffären ligger för vi MÅSTE ha choklad!”

 

”Där” säger hon och pekar runt hörnet.

Till slut hittar vi det och som tur var så var det öppet också!

Miljön var fantastisk!

Hur billigt som helst!

Vi köper med oss lite choklad och går tillbaka till hotellet. Utanför finns en utomhus-bar så vi sätter oss där för att vila fötterna efter den timslånga promenaden.

Var tvungna att svalka oss med lite bubbel och vin.


Allt eftersom tiden gick dök fler och fler upp. 

Och man blir törstig av solen, hehe!

 

På kvällen blir vi 30 personer som intar en god middag på en av stadens bättre restauranger. Våra döttrar sitter vid ett separat bord.
Dessvärre fick vi vänta två timmar på maten och det blev en hel del fel, men personalen var supertrevlig så jag hade svårt att bli irriterad. Däremot var jag hungrig som en babian när maten kom in. Precis när jag börjat äta på min mat kom servitrisen tillbaka och bad om ursäkt, men maten hon just serverat mig tillhörde nåt annat bord.

Men, eftersom jag redan börjat fick jag fortsätta, hehe.

 

Anna kunde knappt andas och än mindre prata när hon fick in maten. Herregud så hungriga vi alla var. 

På restaurangen satt en kvinna och spelade på en flygel. Väry vacker musik.

När jag vände mig om och tittade från andra hållet höll jag på att garva ihjäl mig.

 

Idag är det lördag och talibanen tävlar i grupp. Supernervöst. Tjejerna har en tendens att slarva lite när det går bra och gör dom det även idag så åker dom ut med huvudet före. Konkurrensen är stenhård.

 

För övrigt ska det bli 27 grader här idag. Kul för alla er som kan tillbringa dagen utomhus. Nu ska jag iväg och lyssna på dunka-dunka-musik hela dagen.

 

Häpp!

Hello Örebro, tell me how you’re doing!


Igår rasslade vi förbi Wilmer Kaffebar och drog i oss en avokadomacka innan bilfärden till Örebro.

Kom iväg runt lunch och tokglömde att det var röd dag och varenda människa var på väg att lämna den kungliga huvudstaden. Fifasen vilka köer.

 

Vid den här tiden förra året hölls SM i disco i Norrköping. Då denna årliga tävling alltid hålls två gånger i samma stad visste jag att det var dags för en ny stad 2017. Där och då ringde jag runt till en specifik hotellkedja som många dansare brukar bo på. Jag valde några stora städer på måfå och började ringa runt. Lyckades pricka in Örebro som den tredje. Ringde hotellet i den specifika kedjan och de svarade att just denna helg 2017 så fanns inga rum lediga. Nämen hoppsansa, då fattade jag att SM skulle hållas här i år. Eftersom vi har tävlat här tidigare och då bott på ett kalasbra hotell så tog det åtta sekunder för mig att ringa Hotel Behrn och boka upp de 55 rum de råkade ha lediga! Det är alltid roligare om så många dansare som möjligt från dansskolan bor på samma ställe.

Hotel Behrn är ett familjeägt hotell i centrala Örebro. Många korridorer och givetvis irrade jag omkring en kvart innan jag hittade rätt. Som vanligt.

Just vårt rum är yttepytte men det är fint. Nästa år ska jag dock flirta till mig ett större eftersom vi ändå tillbringar 4 dagar här och det är skönt med lite space.

En trevlig överraskning stod på bordet. Jag är en sucker för choklad så jag blev kalasglad. 

Personalen här är fantastisk, särskilt den här bönan. Jag hade fuckat till det med ett rum men hon hjälpte mig med en paniklösning. 

Innan resten av dansföräldrarna dök upp var vi några som passade på att släcka törsten i det fantastiska vädret.

Det här med att vara femtioplus och egentligen inte tycka om öl, men sitta på en restaurang och halsa utan att märka att man blir fotograferad … well, skämskudde modell stor på det.

 

Vi kom inte i säng förrän vid midnatt och nu är vi på väg till tävlingsarenan om en liten stund. 2500 tävlanden. Jag är lagledare, vilket betyder att jag håller koll på vilka av våra elever som går vidare i vilka ronder samt ser till att tjejerna får i sig käk mellan varven. Vi håller på tills ikväll och jag kommer vara trött som en babian. Musik är inte min starkaste gren och här handlar det om dunka, dunka och skitmycket dunka. 10 timmar i sträck.

 

Jippikayey!