Guatemala, here we go

Tog ledigt igår för att se till att hjärtslagen landade i normal takt efter flera veckor av sinnessjukt högt tempo. Ledigt för mig betyder sitta i soffan och svara på mail. 

Nu för tiden har man ju en skugga efter sig, var man än är. 

 Den här gossen är sällan längre än 50 cm ifrån mig. 

Har inte haft en sekund över till att packa inför dessa 17 dagar varför det blev aningen bråttom igår. Alla mina personliga grejer skulle dessutom rymmas i handbagaget.   Man kan ju lätt säga att det var Challenge Of The Century. 17 par trosor tar mer plats än man tror. Men, det gick. 

Fick dock lägga pjucken och necessären i en av de stora väskorna.   Jag är så o t r o l i g t tacksam över Samsonites sponsring av våra väskor. Den största de har.

 Den är dessutom superlätt. 

När jag packat färdigt kom jag på att jag inte hade några shorts. Turbo till Bromma Blocks. Gick igenom varenda jefla butik utan att hitta några. Den paniken..

 Eftersom jag har gått ned 43 pannor och därmed inte har de läckraste spirorna i stan kan jag inte ha normalkorta shorts utan måste ha sådana som slutar nedanför knäna. Helt omöjligt att hitta … i synnerhet när det inte är säsong. 

Lite lätt panikslagen gick jag in i den sista butiken, Esprit, och hittade ett par gröna, ugly as hell, men det var bara att gilla läget.   Har ju bara vetat om den här resan sedan förra sommaren och det vore ju dumt med framförhållning…

En timme sena körde maken ut mig till Arlanda. Större delen av gänget skulle samlas på hotell, äta middag och gå upp snortidigt. Jag hade som vanligt inte läst mailen ordentligt så när maken lastade av alla resväskor och en jättesäck med nackkuddar och sovmasker, som Tempur sponsrar oss med, och vi släpat in allt på hotellet, visade det sig att det var fel hotell. Så jefla klart. In med skiten i bilen igen och järnet till rätt ställe.

Nisse, 3 månader, är i normala väldigt ”mattig”, det är bara jag som gäller men igår måste han ha känt på sig att jag skulle åka ifrån honom för han var som ett plåster på mig hela dagen. Vi pussade hejdå och jag dog sakna-så-inihelvitti-döden på en gång. 

 Släpade iväg allt till rummet, och som vanligt får jag rum längst bort från receptionen. Öppnade dörren, ställde in ryggan, vände mig om för att ta in resten. Då stängdes dörren. Med nyckelkortet på sängen.   Inte alls irriterad på mig själv släpade jag mig tillbaka till receptionen för ny nyckel.   Våra snygga jobbskjortor. Måste ha på oss detta under resan då det kommer underlätta tullpasseringarna… som kommer vara ett par stycken innan vi är framme..

 

Jag delar rum under hela resan med Jenny. Hon jobbar på Synoptiks huvudkontor. Det sjuka i det här är att hon är en bloggläsare sedan många år tillbaka. Väry liten värld. Jenny var sen så jag lade fram hennes grejer från Tempur.   Heelt fantastiskt av dom att sponsra oss med det här. Släpade med mig sovsäcken till restaurangen, där 6 av oss totalt 12, väntade.  Lekte jultomte en stund, till allas glädje.

 Vi är ett extremt skönt gäng som åker och kemin är perfekt. Märkligt med tanke på att det alltid brukar finnas någon man stör sig på. 

Det visade sig att alla, utom jag, använt hjärnan när de packat. Gissa vem som har stickade Uggs..

 För säkerhets skull har jag ull-sulor i dom. Hjärndöd punkt se..

Här är Jenny förresten … som dök upp till sist.   Jag vet inte om Guatemala har några kockar som vunnit VM eller vad för slags mat de har, så jag passade på att beställa det godaste jag vet; potatismos … med köttbullar.   Min stora skräck är att det är ett grönsaksland. Då lär Universumskan gå ned några kilo efter 17 dagar på vattendiet.

Eftersom väckarklockan skulle ringa 03.30 gick vi upp på rummen tidigt. Jag var dock tvungen att förbereda det här inlägget och tog fram min iPad, som Proline Data sponsrat oss med. Älska människor som bryr sig (och ja, den ska lottas ut sedan men jag har fått vissa restriktioner). 

Eftersom jag är van vid ett tangentbord blev jag lite varm i pannan när jag insåg att en iPad inte har det. Turbo ut till Apple i Täby härom dagen och köpa ett. 

Tillbringade två timmar av gårdagkvällen till att försöka fatta hur skiten funkar ihop, men gav upp.  Någon som vet? Hatar när jag inte fattar och det vore ju jefligt dumt att testköra nya grejer i n n a n man åker iväg.

Nu sitter vi på planet. Till Amsterdam. Där måste vi vänta i 4 timmar för att åka till Panama City. Vänta i 2 timmar och sen en flight till Guatemala City.

Landar 8.31 PM, vad det nu är. Lär mig aldrig.

Det jag dock vet är att vi ligger 8 timmar efter Sverige. 

Håll nu tummar och tår för att det finns internet.

… och att jag överlever flighterna!

Mina koftor

Jag får väääldigt många frågor om mina koftor som jag alltid har och istället för att svara på alla mail och kommentarer så svarar jag här.

Märket heter Goddis och är sinnesjukt sköna. Både till vardags och till fest.

IMG_6813IMG_7292

 

(Såg att några frågat om min väska. Det är en Campomaggi från ElsaLeonie.se men är dessvärre slut..)

 

Hmm, hittar inga bra bilder så jag snor några i stället.

goddis-leona-fuji-coralgoddis-leona-sunseed

 

HÄR hittar ni dom. Ser nu när jag ska länka att de har 200 kr rabatt på ordinarie pris under hela påsken om man handlar för 1000 pickadoller. Så bra.

När Universumskan tränar en fredagkväll

Jag har ju en alldeles egen PT. Genom Kicki, Husfruen. Bloggläsare. Hennes son pluggar till just PT och behövde någon att öva sig på. Jag är absolut den mest olämpliga för ett sådant ändamål eftersom jag gör a l l t för att slippa röra mig ur soffan, eller ur bilen. Kicki och Sanna, också bloggläsare, tränar flera gånger i veckan och log i mjugg när jag gick med på det här.

Man kan säga att det har gått så där och ni är många som frågar. Well. Låt oss se.

Medan ni satt och moffade i er den sedvanliga tacosmiddagen i fredags drog jag till gymmet.

De senaste veckorna har varit lite köriga och varje gång jag har fått sms från min PT, Axel The Guru, har jag inte haft tid att svara direkt. Dock bestämde vi att vi skulle träna som i fredags. Jag messade och sa att trädgårdsmässan slutade 18 och att jag skulle komma efter det.

I min kvinnliga värld så klart så. Det visade sig att män fortfarande är från mars…

Jag satte mig i bilen och styrde kosan mot gymmet. Om man använder sig av lite fantasi här kan man nästan tro att jag såg fram emot kvällens begivenhet:

IMG_7051

I’m a very good actress…

På den här gymkedjan så är säkerheten upphöjd till hundra. Man ska dra sitt kort, och trycka sitt finger mot en fingeravtrycksläsare för att komma in. Det är som en sluss: första dörren öppnas, sen stängs den i väntan på att dörren på andra sidan ska öppnas.

IMG_7054

Jag vet inte vad jag styrde med men det gick inte så bra efter att jag kommit igenom den första dörren. Lade fingret på avläsaren. Det hände ingenting. Jag var fast i det trånga utrymmet. Lite småpanik. till slut öppnades dörren mot gatan igen och jag smet ut. Gick in en annan väg, som man egentligen inte får ta. Det var uppenbarligen länge sedan jag tränade eftersom jag totalt glömt bort hur man tar sig in på stället. Eller så är det inte meningen att jag ska träna. Hehe, I wish.

Hur som. In kom jag och gick raka vägen till toaletten för sedvanligt vattenflaskpåfyllning.

IMG_7055

Jag var lite tidig så jag bestämde mig för att sätta igång med uppvärmingen direkt.

IMG_7058

Femton minuter senare hade Axel fortfarande inte kommit och eftersom han vet att jag är fullkomligt opålitlig när det kommer till träning var jag tvungen att fota displayen som bevis.

…och bara för det så hittar jag inte den bilden.

Efter en dryg halvtimme kom han. Och var jäääättearg på mig. ”Mona, du är värdelös på att kommunicera!” Eller nja, kan kanske sa något lite snällare men det var andemeningen.

När jag skrev att ”fredag blir bra, mässan stänger 18″ så fick jag till svar:

”Okej, men då lirar vi efter det?” Och det var här kommunikationen brast. Det där frågetecknet. Jag läste hans svar, noterade inte frågetecknet eftersom jag TÄNKTE att ja, det blir jättebra. Sen ägnade jag mig åt annat.

I Axel The Gurus värld hade jag inte alls bekräftat träningen. Måste bero på åldersskillnaden.

I samma veva frågade Kicki och Sanna om vi skulle träna tillsammans då. Inga problem.

På vägen till gymmet messar jag därför Kicki och meddelar att jag är på väg.

Alltså är hon den ende som jag officiellt har bekräftat att jag skulle träna.

Axel The Guru kliver alltså in på gymmet och är irro. Ujujuj. Jag drar fram stora smör-tarmen och försöker charma mig ur det hela. Kolla hans ansiktsuttryck här. Jag blir jättesvettig och börjar fånflina.

 

IMG_7263IMG_7265

Jag kämpade hårt med min tant-charm kan jag meddela.

IMG_7265

 

IMG_7260

 

Till slut smälter han och jag blir förlåten.

 

IMG_7259

…trodde jag ja.

Axel är extremt kunnig på det han gör. Kan allt om muskler och vad man ska träna, hur man ska träna. Sjukt bra är han. Han vet också vilka maskiner jag tycker hatar tycker minst om. Det värsta jag vet är att träna ben.

Han tittar på mig och sen kommer det:

”Idag ska vi träna ben.”

”Det gör du bara för att hämnas!”

”Ja.”

Ochsatanihelvetesjäääävlarsomhankördeskitenurmig.

IMG_7063

Jag vädjade och stönade under en hel timme. Försökte med allt: ”jag ska stå på mässan hela dagen i morgon, det här gåååår inte!” Men icke. Det var mer: ”sätt på dig rätt skor så går det bra.”  Typ så.

Vi tvingade Axel att ta av sig tröjan och visa oss hans kropp.

*host host*

IMG_7070

Han håller på att träna inför nån fitnesstävling. No shit.

IMG_7067IMG_7069

 

Jag kom på en jättebra affärsidé för Axel och hans tjej, som också tränar mycket. Jag tycker att de ska starta en par-PT-träning. Att man som par kan anlita dom och gå och träna. Jag skulle tycka att det var skitkul att träna med maken och jag tror att fler skulle göra det. Ska tjata lite på honom och se till att han startar något sånt.

En timme senare var jag stendöd. På riktigt. Kunde på allvar inte fatta hur jag skulle kunna använda benen på pedalerna i bilen för att köra hem.

Men det fanns ju andra som njöt härifrån till månen och var väry nöjd.

IMG_7075

 

Knatte och Tjatte hade väldigt roligt åt att jag är så sjukt jefla otränad.

IMG_7072IMG_7074

 

Nu åker jag ju till Guatemala och är borta i nästan tre veckor. Således blir det ingen träning.

OJ vad tråkigt.

Ni som vann påslakan från RikkiTikki

Jag har en del tävlingar här och det är alltid många som deltar, men den här påslakan-tävlingen slog rekord. Flera hundra.

image3

Och som vanligt får jag ångest när vinnare ska koras.

TACK alla ni som svarade. Jag har två döttrar, båda två fyller 24 respektive 12 i juli.

Ni som vann är:

Sofie Kullander – till minne av sin pappa som älskade påfåglar

Elina Meijer – som nu får sova fint i gästrummet med sin bebis

Grattis tjejer, hör av er till mig med era adress- och telefonnummer: mona@hemslojdsprodukter.se