Hehe, ingefära is tha shit!

Gissa vem som blev frisk igår! Vaknade, slog upp ögonen, kände efter i halsen. Holey smoke, rakbladskänslan när jag andades var gone! Ingen feber. Ingenting, nothing, nada.

 

Herregud, jag kommer s e ut som en jefla ingefära efter alla liter jag har hinkat so far!

 

Drog iväg ut till mässan för att fixa till det sista i våra två montrar. Det är liksom där det roliga tar slut. Jag fixar, släpar, drar, lyfter, spikar, borrar och är allmänt skitig dagarna i ända, om så krävs, men när säljkostymen ska på så checkar jag mer än gärna ut. Sälja är näst broccoli det värsta jag vet.

 

Men, det roliga med dessa mässor är mässkompisar. I synnerhet sådana som är kompisar privat.

Som den här dåren. Maria. Hon äger Reunion Home. Bor i Skåne så vi ses bara var 6:e månad … när mässorna är.

Vi står 20 meter ifrån varandra och har så jefla roligt ihop under mässdagarna. Skulle inte palla om inte hon fanns.

Inte heller utan den här blonda bönan. LidbyLiving-Malin. My love. När jag klev in i montern satt hon böjd över en påse och visade upp sina balubas för hela mässhallen. Hon reste på sig och kastade ett getöga på urringningen men både hon och min kollega tyckte att jag var för pryd.

Märkligt det där förresten. När jag var yngre hade jag inga som helst problem med snygga urringningar men nu blir jag skitstressad om man är typ över 40. Jag har förvandlats till nån jefla puritan på äldre da’r.

Malin har fått in flera nya färger på sina kuddöverdrag men jag hann inte fota alla. Återkommer med det. Måste ha till min nya soffa sen i februari. 

De här är också nyheter. Jag tjatade på Malin att hon även skulle ta hem dom i svart men hon är så jefla envis. ”Nä, jag tror inte på det.” Ähum, är synden svart? Klart som f-an att det säljer! Jag tänker ta hem en av dom efter mässan och måla svart … så ska hon få se!

Jag ÄLSKAR mina tuppar! Återvunnen plåt och handmålat. 

Här är förresten vår ena monter. Där är maken och kollega stationerad. Den mesta tiden. 

I den andra montern står jag.

Japp, för den som har ett tränat öga så ser ni rätt; vi är numera den officiella distributören i Norden för Village Candle. Lena och Dag, som varit det i alla år, har så gott som gått i pension och vill tillbringa större delen av året i sitt spanska hem. Jag har ju varit en stor fantast av dessa ljus i flera år så att vi valde att ta över är ingen tillfällighet. I februari får vi hem den första containern med ljus från USA, så då blir det åka av!

 

Idag är det dags. Mässan öppnar 09.30 och stänger 19.00.

 

Nu kör vi!

Ibland är det bara att bita ihop

Well, jag var ju inte den kaxigaste kärringen i stan igår. Fifan som jag mådde när jag vaknade. I väg till vårdcentralen och fick konstaterat att jag i n t e har halsfluss. Hade det inte varit för att det är mässvecka och hade det inte varit för att jag hade ett viktigt möte på Synoptik igår så skulle jag gräva ner mig i sängen och titta fram om en vecka. Eller nä, om två veckor för då är nästa veckas mässa i Norge över.

Hur som. Igår var det heldagsmöte på Synoptik. I mars åker vi, 12 personer, till Peru med Optiker utan gränser. Min tredje resa. All personal på Synoptik får ansöka om att få följa med så det är olika deltagare varje resa.

Den ende som är densamme är John, han är grundaren av dessa resor och har hållit på med det här i 2o år. 

Ida, Lizzy och sköna Jenny.

Lena, Lena och Sigrid.

Sigrid, Anna, Lottie, marknadschef, som inte ska med …. i år, Denize, som jobbar på kontoret och inte heller ska med och Roland, vd för Synoptik. Han ska inte heller med men igår hängde dom en stund med oss eftersom Perus Ambassadör, med hustru, kom förbi en timme och berättade om Peru.

Det var inte alla deltagare som var med men det var kul att lära känna de som var där. Vi ska vara borta 25/3-11/4 så det blir några dagar tillsammans. 

Jag hälsade inte fysiskt på någon eftersom jag är sjuk, förutom Lottie (till höger). Hon var nämligen också sjuk så vi kunde kramas ordentligt. Jag gillar Lottie mycket och har tjatat på att hon ska följa med på dessa resor. Policyn är att en från huvudkontoret alltid ska vara med men hittills så har bara andra varit med. Om jag får hänga på nästa år igen så kommer jag tjata hål i huvudet på henne. Det här är en resa där man får jobba skiten ur sig men sweet Lord vilken upplevelse det är att få hjälpa alla dessa människor med att få en dräglig tillvaro.

Inför varje resa hålls ett sånt här ”arbetsmöte”. Just här drar vi isär rep för att binda runt kartonger av glasögon.

Först går vi igenom resplanen. Den här gången avslutar vi resan med 4 dagars ledighet (vilket aldrig hänt förut) då vi bland annat ska besöka Machu Picchu. Maken är grön av avund: det står nämligen överst på hans bucket list.

 

Själv är jag måttligt intresserad av sånt men av erfarenhet har jag lärt mig att det brukar bli otroliga upplevelser. Förra resan, då vi var i Nicaragua, så stod det ”Besök i cigarrfabrik” på schemat. Jag har varit rökare och hatar allt vad tobak heter. Hade NOLL lust men tänkte att jag skulle hänga med för den goda sakens skull. Kan säga att det var bland det mest intressanta jag någonsin upplevt. (HÄR kan ni läsa om det besöket.)

Sen går vi igenom vad vi behöver ha med oss. John är född i USA och uppvuxen i Peru, varför hans svenska i skrift inte är den bästa..om någon undrar. Vi skrattade särskilt åt att han vill att vi tar med ”muttor” och ”muttermejsel!” Vi tar med oss väldigt lite kläder eftersom det tar plats och vi har möjlighet till att få kläderna tvättade.

Vet ni vad det här är? När ni gör en synundersökning så är det bokstäver man ska känna igen men i dessa länder är det inte alla som kan läsa så då får dom visa med fingrarna åt vilket håll E:et pekar … om ni fattar. Ska förklara bättre när vi väl är i Peru. 

Här är en liten del av de glasögon som vi ska ha med oss. Det brukar vara runt 7-8.000. I 35 banankartonger. Som ni har varit med att samla in. En av uppgifterna på detta arbetsmöte är att packa ihop alla kartonger  två och två, plasta in, snöra … så att det blir stora paket. 12 av bananlådorna tar var och en av oss i varsin resväska. Våra privata kläder får endast ligga i handbagaget. Resväskorna är i första hand till för glasögonen plus allt det jag kommer tigga ifrån er och från företag. Jag behöver klistermärken, ”tatueringar”, ballonger med mera. Hoppas att tjejerna som äger Lollipop även denna gång har möjlighet att skänka hår- och andra accessoarer för barn. Ni hör att jag är ute på tiggarstrå va?!

Som vanligt har vi arbetsuniformer på oss. De senaste två resorna har jag haft en damstorlek men nu bad jag om en xxl i herrmodellen eftersom jag inte får in bopparna i kärringvarianten. Ähum. Den kanske blev liite stor! Vi får även med oss en svart t-shirt med logga på och vid det här laget har jag några stycken. Jag b o r i dom till vardags. 365 dagar om året. Passar väry bra till mina mjukisbrallor som jag dräller omkring i här hemma efter jobbet. 

Tackade för mig och i hissen gick luften ur mig totalt. Skulle ha åkt ut till Stockholmsmässan och fortsatt med att bygga klart våra två montrar inför mässans öppnande i morgon men det fanns inte en chans i helvetet. Järnet iväg till Apoteket och laddade med med medikament. Kom hem med 38.3 grader. Grattis. Jag funkar som så att när jag måste så stänger jag av allt och kör på. I normala fall skulle jag givetvis ligga i sängen men den här veckan, och nästa, g å r inte. Först när jag slappnar av så sköljer det sjuka över mig.

 

Jag har de senaste 2 dygnen, levt på ingefärsblandning (enligt era rekommendationer) samt en skitäcklig vitlöksblandning, som någon av er tipsade om smakade fan bajs, och en superhet citronhistoria som LidbyLiving-Malin gav mig i söndags. Som var god.

Nu har jag adderat halva Apoteket. Det vore väl själva f-n om jag inte är frisk i morgon.