Semester i Peru

Vi är tolv stycken som har jobbat tillsammans i nästan två veckor men härom dagen åkte några hem medan åtta av oss andra valde att passa på att på egen bekostnad turista här i Peru när vårt arbete avslutades. Den här resan skulle ju ha skett i mars men då Peru drabbades av stora naturkatastrofer så sköts den upp på inrådan av UD då säkerheten inte kunde garanteras.


Hade därför nästan glömt bort att jag bokade in mig på en tripp till Machu Picchu, ett av världens vackraste platser. Helt ärligt hade jag ingen större koll på vad det var eftersom jag är hyfsat ointresserad av den typen av kultur men tänkte att, om jag ändå är här så … Maken var dock grön av avund då det står som nummer ett på hans bucket list. ”Fan, det är ju som att kasta pärlor för svin, du är ju inte ens intresserad!”


Hur som. Härom dagen var det dags för steg 1 mot Machu Picchu.

Vi klev upp 02.30 och tog flyget till stadenCusco.

Att flyga är inte min starkaste gren och eftersom det var inrikes så var det ju inte direkt något känt flygbolag vi åkte men, det var ju bara att gilla läget.

Jag slutar aldrig att förvånas över hur fluffiga molnen alltid ser ut att vara.

Redan i våras när vi hade ett möte med Perus ambassadör i Sverige, fick vi reda på att vi skulle behöva dricka ”coca tea” för att klara höjdskillnaden. Cusco ligger ca 3400 meter över havet och det kan medföra problem. Coca tea är precis vad det låter som; kokainblad som man lägger i hett vatten. Redan på planet blev vi erbjudna det.

Men, jag fick inte i mig så mycket eftersom mer än halva muggen åkte ner i mitt knä. Kan ju meddela att Fiffi inte har varit så het på länge. Sa*an så varmt det var!

Direkt när vi klev av märkte vi höjdskillnaden. Man blev jätteyr och fick ett starkt tryck över bröstet. Vi hade fått rådet att verkligen gå sakta och ta det mycket lugnt de första timmarna.

Vi åkte raka vägen till hotellet och där drack vi en kopp till. Jag bör nog tillägga att, för att det ska bli rent kokain måste bladen blandas med vad-det-nu-var. Kände mig ändå kriminell. Det är dessutom tokförbjudet att ta in det här i Sverige.

Det är flera av oss som varit sjuka under den här resan och nu var det Lenas tur. Det hade inget att göra med acklimatiseringen utan hon fick nån sorts 24-timmars flunsa och fick ligga i sängen hela dagen. I väntan på att få komma in på våra rum satt vi i lobbyn och mådde tjyvens. Nojan till vänster mådde inte alls bra. Ingela kände också av trycket. Liksom resten av oss.

Ett par timmar i horisontalläge på rummet blev därför nödvändigt.

Jag ringde hem och försökte prata med Nisse men han blev bara stressad av att höra min röst men inte se mig. Hundar fattar ju inte det här med mobiler. Han tittar men ser mig ändå inte.

Efter vilan gick några av oss iväg för att äta lunch. Bortsett från de tre första middagarna på hotellet när vi kom för ett par veckor sen, så har maten inte varit någon gourmetupplevelse. Stället vi hittade var väldigt anspråkslöst och vi hade inga större förhoppningar.

Jag dricker helst inte öl hemma men av någon anledning smakar det alltid gott utomlands.

Kolla in färgerna!Tomas var mer än nöjd. Liksom vi andra.

Jag beställde in en Causa som den här gången bestod av sedvanlig potatismos, avokado, tonfisk och majonnäs på toppen. S j u k t gott. Det visade sig att vi hittat en restaurangpärla!

Efter lunchen gick vi till hotellet och mötte upp de andra plus vår guide. Vädret är superskumt här; mellan kl 6-10 är det runt 5-9 grader, mitt på dagen cirkus 25 och på eftermiddagen/kvällen blir det snorkallt igen! Så är det tydligen jämt.

Vi bor precis vid stadens stora torg och där ligger några fantastiska byggnader. Bland annat världens näst största katedral.

I stort sett allt i katedralen är täckt med 24 karats bladguld.

Detta är det enda utrymmet som inte är guldigt, det så kallade orgelrummet.

Det här altaret består av ett ton silver!

När vi var klara med katedralen gjorde vi en liten stadsvandring. Fram till nu har Peru inte varit något särskilt att se egentligen men den här staden, Cusco, är oerhört vacker.

Sådana här coca-karameller går vi runt och suger på här. De hjälper mot höjdsjukan men det känns jäkligt skumt.

Vi åkte vidare ut på landsbygden med vår guide. Det är otroligt vackert här i Cusco.Vi var på 3700 meters höjd och jag mådde inte särskilt bra. Har en sjukdom som gör att jag har en minskad lungkapacitet. Höjden gjorde det därför svårt att andas och jag blev yr. Gick ifrån den guidade turen en stund för att vila.Peru är ju känt för sina alpacka-produkter och vi åkte förbi en liten affär in the middle of nowhere där de hade alpackor.Bakom varje alpacka finns givetvis en familj. Det här är en Vicuna och ullen/pälsen från den är e x t r e m t mjuk och svindyr.Anna ville så gärna goda med den men blev lite nervös när Vicunan satte fart mot henne.

Ju längre dagen gick ju tuffare fick några av oss det. Nojan blev plötsligt väldigt dålig med en sprängande huvudvärk så vi fick raska på tillbaka till hotellet.

På alla hotell här finns det syrgas så det blev snabba puckar med att få fram den.

Om hjärnan sväller kan man få livsfarliga skador. Hon blev lite bättre efter syrgasen men fick stanna hemma under kvällen. Det gjorde även Ingel, som inte heller mådde bra.

Vi andra gick ut på jakt efter en bra restaurang.

Vi hade värsta flaxet och hittade ett kalasbra ställe. Sweet Lord, efter två veckor har vi äntligen ätit riktigt god mat … två gånger på samma dag!


I morgon turistar vi vidare!

Om att shoppa i Peru

Nu är vårt officiella arbete slut och vi är kvar som privatpersoner. Givetvis har vi sett till att få tid över för lite shopping. Peru är främst känt för sin alpacka-ull och då gärna ”baby-alpacka”.

Alltså stod det högst på listan för samtliga. Men, vi har ju givetvis besökt en vanlig shoppinggalleria också.

Jag blir dock lätt stressad av hög musik och kläder i högar så lusten att handla försvann på 0,2 sekunder.

Våra tolkar tog istället med oss till en jättestor marknad och det var betydligt roligare.Lizzy var på jakt efter en poncho.Jag försökte övertala Anna att köpa den här mössan i alpacka men hon var svårflirtad.

Jag köpte bl a plädar i alpacka för 120kr/st. Ingen av ovan utan i helt andra färger. Ska visa senare.

Just det, har jag berättat hur det funkar med toaletter här? Oftast finns inget papper alls inne vid toaletten men ibland har man tur och då sitter det en rulle på väggen utanför.

Man kan säga att jag fick lära mig det the hard way de första dagarna … luckily stod ingen utanför när jag fick hasa mig fram med brallorna vid anklarna och dra ut en meter toapapper.

Om att besöka svenska ambassaden i Peru

En av dagarna var vi inbjudna till den svenska ambassaden här för att träffa fru ambassadörskan och berätta vad vi gjort här i Peru.

På vägen ned i hotellhissen kände jag en stank som nästan fick mig att spy. Vi skulle träffas i lobbyn för avfärd till ambassaden och när vi står där känner jag stanken igen. Det är Bajs-Anna som luktar. Eller rättare sagt hennes jacka. Det stinker rutten fisk. Vi fattar ingenting. Tills Stink-Anna fiskar upp ett gäng snäckor hon plockat några dagar tidigare. Givetvis ligger det nåt eller flera djur och ruttnar i dom!

Anna var supertrevlig och mycket engagerad. Hon lovade att hänga på nästa gång det ska delas ut glasögon här.

Jag gjorde det stora misstaget att tacka ja till kaffe. Den första koppen på flera dagar. Gissa två gånger vad som händer då?!😳Är mest troligt den ende här inne i bloggen som bajsat på den svenska ambassaden i Peru!Och ni som hängt med mig i min toarullesdiskussion för nån månad sen; s n a c k a om hål! Kunde lätt ha den som armband. Anna ville att vi skulle avsluta besöket med ett gruppfoto och det sa ju ingen nej till. Jag hoppas att hon stannar länge i sin tjänst eftersom det verkar vara helt rätt person för uppdraget!

Om att turista en dag i Trujillo

Två av dagarna stuvade vi om lite grand så halva gänget kunde turista en dag var. Detta berodde enbart på att stället vi skulle ha varit på inte var säkert pga upptrappade lokala problem. Därför vågade de inte låta oss jobba där.

Klockan 06.00 satte min halva och jag oss på en buss för nästan tre timmars färd till Limas näst största stad, Truilljo. Innan bussen drog iväg gick chauffören runt och sålde godis. Alltså, han sålde styckvis ur en stor påse. Att göra så är väldigt vanligt här i Peru. Oftast står folk kring trafikljusen och säljer godis på det här sättet.

När vi kom fram tog vi en taxi hem till en av våra fantastiska tolkar, Elena.

Hon bjöd oss på en kalasgod frukost. Här tillsammans med Bea i vitt, också vår tolk. Anna, närmast kameran mår inte alls bra här och just då vet vi inte att hon är på väg att bli asdålig. Efter frukosten åkte vi iväg till nån inkahistorisk grej.

Jag är dessvärre fruktansvärt ointresserad av sånt här så inget av det guiden berättade fastnade i min teflonhjärna.

Dock kunde jag konstatera att det är rätt fantastiskt att man kunnat hitta denna flera tusen år gamla stad.

Efter det åkte vi till nåt annat ställe.

En stad byggd av lera som var flera hundra år gammal … eller om det var ett par tusen år.

Okej, innan nån surnar och tycker att jag är otacksam; a l l t som inte rör det direkta arbetet med att dela ut glasögon gör vi helt och hållet privat. Jag hängde med eftersom vi ville vara tillsammans. Just so you know..

Famoza var lika ointresserad som jag så vi snabbade oss på genom labyrinten och tog oss ut därifrån via en genväg som vi hittade.När vi var klara med det kulturella åkte vi till stranden då flera ville plocka snäckor och stenar. Medan dom gjorde det hittade jag några kompisar.Titta vilken fin kille!Ni som följt mig länge vet att jag är en sucker för fina dörrar och det finns det gott om här.Peru är tydligen världskänt för sina surfingvågor så just hit till Trujillo kommer folk från hela världen.Efter lunch vid stranden åkte vi in till stan för att hinna med bussen tillbaka till Chimbote.Sigge och Ingela.

Vid det här laget är Anna jättedålig. Hon har på sig en varm ullponcho, ullmössa med inbyggd halsduk samt ullstrumpor som hon satte på händerna och ändå frös hon så att hon skakade.Tre timmar senare var vi tillbaka på hotellet med de andra. Vi fick ett par timmars vila sen åkte vi tillbaka till busstationen eftersom vi skulle ta nattbussen till Lima. En liten nätt färd på 7 timmar i värsta lyxbussen.Anna tryckte vi i Alvedon och Panodil.

Själv tog jag en sömntablett och sade god natt!