Reflektioner och så många att tacka

Nästan 3 veckor i Guatemala har lämnat en hel del avtryck. Innan jag åkte hade jag lite småpanik. Jag är en ytlig människa som gillar att shoppa. Hit me for that liksom. Skulle jag bli annorlunda, klä mig i säck och aska, ge bort allt jag äger och har, skulle jag bryta ihop av all fattigdom?

Det blev inte så. Att se den värme som finns bland dessa fattiga människor, eller den kärlek de har gentemot varandra, trots den misär många lever i, var fantastiskt. Och överraskande.

Jag pratade lite med en av tjejerna som var med. Om det här hur man kommer att förändras efter resan. Om man ska sluta att handla, vilka eftergifter man kanske borde göra. Karin sa något klokt: ”Det vore ett hån mot de fattiga här att inte utnyttja de resurser och de möjligheter man har hemma. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något!” Och det är sant. Jag kommer fortsätta att var en ytlig jefel. Jag kommer fortsätta att handla. Mitt liv kommer fortsätta precis som vanligt. Nästan.

På ett av de ställen vi var, ett slags fritids, fanns en flicka som jag tänker bli fadder åt. Långt efter att vi lämnade det stället kom jag att tänka på henne flera gånger och på planet hem ploppade plötsligt tanken upp om att bli fadder för henne. Lyckligtvis hade jag sparat ett litet informationsblad om stället och nu ska jag maila dit och fråga om det är möjligt.

Sen hoppas jag att jag får möjlighet att göra det här fler gånger. För att jag är bra på det helt enkelt och för att jag har er läsare, som har bidragit enormt med allt från skänkta glasögon till tandborstar, leksaker, pennor etc.

Jag har en del att tacka för den här resan. Först och främst alla läsare: TACK, utan er är jag i n g e n t i n g och det vet ni som har hängt här ett tag. Ni betyder så oerhört mycket för mig. Tack för alla glasögon ni skänkt till Synoptik. Fortsätt med det då insamlingen pågår året runt. Tack även för alla presenter som jag har delat ut till barnen jag har mött. Ni är bäst!

TACK Samsonite som skänkte oss marknadens absolut bästa väskor. S å lätta, s å sköna att dra! Vi hade inte haft en chans att få med oss allt utan era väskor.

IMG_7345.JPG

TACK Egmont Publishing för alla bokmärken! TACK Tina på Office Depot i Bromma för alla blyertspennor. TACK Lollipop för alla ringar, halsband, armband och hårgrejer. Det var en jättesuccé!

IMG_0783

TACK Karita på Blomsterpassagen för hundratals bläckpennor. Dessa finns nu i en indianby i norra Guatemala.

TACK Anna på Teddykompaniet, jösses så glada alla mindre barn blev av nyckelringarna och fingerdjuren! Sen fanns det en del stora barn som blev glada också, hehe!

TACK Tempur Sweden för nackkuddar och sovmasker. The very best on the market! Sweet Lord som ni underlättade vår resa.

IMG_7355.JPG

Världens största TACK till Ann på Dataline Sweden AB för iPaden som gjorde att jag kunde blogga under tiden. Den kommer lottas ut inom de närmaste veckorna.

IMG_7321.JPG

TACK Eva för några oförglömliga veckor. Världen blir bättre med sådana som du! Och glöm inte att fixa behån nu!

IMG_8838.JPG

TACK John, you’re such an awesome man with a big heart …. but get rid of your bloody white socks for Gods sake! And I hope you always will keep your sense of humour. I love you honey!

IMG_0068

Och GÄNGET! Tack för att jag fått lära känna er. Fifan så bra vi har varit! Vi ses i sommar!

IMG_0082

Jenny, honey, TACK! Så glad jag är för att du finns. Att du sedan varit en bloggläsare sedan flera år gör ju inte saken mindre rolig! Synoptik är m y c k e t lyckligt lottade som har dig, du är en klippa för företaget! Tack för att jag har fått hänga ut dig i bloggen här och där. Krya på dig nu bajs-Stina!

IMG_0771

Sist men allra mest vill jag rikta det största tacket till Synoptik. Kunde jag börja om från början så skulle jag LÄTT jobba hos er! Roland (VD), Lottie (Marknadschef) Camilla (Produktchef) och Olof från deras pr-firma Perspective Communication AB: TACK från djupet av mitt hjärta för att ni valde just mig. Jag hoppas att jag har skött mig! Och TACK för att ni inledde ert samarbete med Vision For All för 5 år sedan. SÅ många lyckliga människor som nu kan se ordentligt. Ni GÖR skillnad!

Och jag ber ALLA som kan att lämna in glasögon, solglasögon, barnglasögon, solglasögon för barn, till en Synoptik-butik nära dig (kolla hemsidan så ser ni var butikerna finns). Ej att förväxlas med andra optikerkedjor. Insamlingen pågår året runt och ditt bidrag gör verkligen, v e r k l i g e n, någon annan mycket lycklig.

Städa huset

Det går skitbra. 

 

Sista dagen i en indianby och dags att resa hem

I går hamnade vi i en by där de var så fattiga att skolan valt att inte kräva att barnen skulle ha den sedvanliga skoluniformen.

Karin har också svår diarré men ler glatt ändå.  Jenny och hon är i mycket dåligt skick, i synnerhet Jenny.    

Vi höll till i två skolsalar där värmen stod helt stilla.

Jenny behöver mycket kärlek just nu, hon är riktigt, riktigt dålig.     

Jag delade ut drygt 200 ballonger och det blev fullständigt KAOS!

Barnen var tokvilda och till slut fick en tolk komma till undsättning.

Lite senare hittade jag några ballonger till, som jag slängde ut på marken.

Efter det hade vi klasar av barn som ville ha mer. De stod där hela dagen och väntade. 

Den här jätteblyga pojken var jättefin. Han blev retad i skolan för att han inte såg något.   

Jag började nästan gråta när jag märkte hur glad han blev.  

Det är en obeskrivlig känsla att kunna hjälpa människor på det här sättet.

Lyckan hos den här halvblinde mannen var stor när Mari hittade ett par slipade solglasögon som passade honom.

Karin och Jenny är som sagt riktigt sjuka och för Jennys del är det akuten som gäller när hon kommer hem.

Den här mannen kunde vi dessvärre inte hjälpa då han var tokblind. Långt gången grå starr är tyvärr väldigt utbredd bland dessa männisor.

Lena satt i en skolbänk och utförde sina undersökningar hela dagen.

Den här raringen blev jätteglad över sina klistermärken.  

Vi fick höra att en av kvinnorna som fick glasögon blivit hemlös då hennes hus brunnit ned samma natt. Vi bestämde oss för att samla ihop pengar till henne så att hon skulle klara sig ett tag.         

Sen var det dags att ta adjö till det lokala gänget som hjälpt oss.

Det är svårt att beskriva hettan här men den är näst intill olidlig. Några hoppade direkt i vattnet när vi kom till hotellet.

Joakim och jag föredrog baren.

Eftersom vi varken tittar på tv eller sitter vid någon dator måste vi hitta på egna sätt att roa oss..  

Efter maten var det dags att ta sig till flygplatsen för att flyga tillbaka till Guatemala City. 

Mari hade köpt med sig tequila för att fira lite men det var inte så många av oss som hakade på. Det fanns de som firade för oss alla ändå!     

Larsa satt med huvudet inlindat i toapapper eftersom svettningarna är outhärdliga här. Tänk dig dyngsvettig, så svettig att det rinner längs benen, fast du inte rör dig. Direkt när man kliver ur duschen är man precis lika svettig igen..

Mari satt längst bak och huttade.    

Har för övrigt aldrig  i hela mitt liv träffat någon som är så konstant glad HELA tiden. Hon är en människa ALLA borde ha i sin närhet.

Lina höll på att krevera av värmeslag och flashade lite.    

Jag och fina Charrlått.

Min snygga väska. Jag och Jenny gjorde ett kap; vi betalade 325 kr styck för dom och på flygplatsen såg jag att de kostade mellan 130-150 dollar!  

Strax före incheckning hade svamparna satt i sig flaskan och var lagom varma och goa…

Jenny torskade i tullen, hehe..

IMG_0045

IMG_0044

Vänta sig lite på flyget. Larsa sjöng för alla på flygplatsen. Kolla på mitt Instagram!

IMG_0047

 

När jag satt i planet och tittade ut såg jag en man med en brandsläckare och slang. Höll på att göra i byxorna på riktigt.

IMG_0052

Lyckligtvis kunde vi både starta och landa utan problem. De närmaste timmarna efteråt gick till att packa inför den långa resan hem till Sverige nästa dag.

IMG_0056-0.JPG

 

Det här är Jennys packning: toapapper och Tempur-kudde. Hon är riktigt riktigt dålig i magen och behöver sjukvård när hon kommer hem.

IMG_0064

Vid frukosten på morgonen tog Eva fram presenter till oss. Örhängen i form av glasögon och varsin penna med våra namn. Dessa hade hon smygit iväg och beställt i början av vår resa.

IMG_0062-0.JPGIMG_0061-0.JPG

Fina Eva, utan henne hade resan blivit betydligt tråkigare. Hon har 15 års erfarenhet av Latinamerika och kan ALLT.

IMG_0763

 

Hon fick för övrigt packa om sitt bagage TRE gånger på flygplatsen då hon hade lite övervikt..

IMG_0067

 

Jag och Jenny var lite smartare: jag satte våra väskor på vågen men lät två av hjulen vara utanför, hehe.

IMG_0065

På Guatemalas flygplats tog vi farväl av John. Han skulle vidare till USA för att hälsa på sin dotter och sitt nyfödda barnbarn. Han gav oss några visdomsord innan han gick.

IMG_0760IMG_0075

Jag hoppas verkligen att vi ses igen.

 

 

IMG_0068

 

Första flighten gick till Panama, där vi väntade ett par timmar för att sedan flyga den långa turen till Amsterdam. Aningen trötta…kan bero på att jag delade ut sömntabletter till alla som ville ha…

IMG_0084IMG_0766IMG_0767IMG_0087

 

Lina och en sovande Larsa.

IMG_0773

 

Efter nästan tre veckor tillsammans var avskedet tungt. Vi har delat ALLT. Mat, sängar, bajs, glädje, tårar, skratt, känslor … rubbet, och blivit väldigt tajta.

IMG_0082

 

Jenny köpte ett fint vänskapsarmband till mig. Mitt till vänster.

IMG_0770

 

IMG_0781IMG_0771

Ser ni mitt fina pärlhalsband? Det köpte jag där för 40 kr. Talibanen är skitduktig på att pärla och jag ska be henne göra flera.

IMG_0777

 

På flygplatsen väntade maken och Nisse. Maken berättade att Nisse varit helt till sig och fattat att något var på gång. DEN glädjen när han fick se mig! På vägen hem gjorde jag något förbjudet; han fick sitta i min famn hela vägen. Ujuj.

IMG_0787

 

Innanför dörren hittade jag ett köksbord fullt med paket som har kommit under tiden jag varit borta. Rena julafton!

IMG_0793

 

Jag missade Sofies releasefest men hon var så himla gullig och såg till att jag fick goodiebagen med hennes senaste bok budad hem.

IMG_0794

 

Tack Sofie!

 

IMG_0795

 

Mina reskompisar hade olika önskemål om mat till sina respektive men själv väntade en mycket utarbetad och trött make. Nisse är ju valp och tar 100% av all tid. Med andra ord var det bara att ställa sig vid spisen.

Högst upp på önskelistan stod korv och stuvade makaroner.

IMG_0797

Sjukt gott.

Idag skulle jag ha tränat men man kan säga att det inte är läge. Magen är inte i så bra form och lyfter jag så mycket som det minsta så gör jag ner mig direkt.

Är för övrigt ensam. Talibanen har fotbollsmatcher hela dagen och maken är på Bosön och går en tränar/ledarkurs inom fotboll.

Det är jag och Nisse. Och ett jefligt ostädat hus.

Home sweet home.

När man är särdeles obegåvad

Inför resan till Guatemala sas det att det skulle vara många Maya-indianer dit vi skulle. Efter vår tredje arbetsdag undrade jag var dom var. 

”Meh, det är ju dom vi hjälper! I vissa byar finns det fler och andra färre.”

Jag har uppenbarligen tittat på för många westernfilmer för i min ointelligenta hjärna var jag säker på att indianer hade fjädrar på huvudet.  

Well, jag erkänner ju i alla fall att jag är ett pucko.