Möjligen sen på bollen

Reklam

70780187-origpic-c00ab8

När jag var i Skåne för ett par veckor sedan fick jag syn på såna här i en butik. Minibrandsläckare. Godkända. Jag blev eld och lågor … ehum, tänkte jag skriva, men jag blev faktiskt det. Mailade leverantören och har nu bestämt mig för att sälja dom. Jag har ingen brandsläckare hemma men de här behöver man ju inte skämmas för, de kan hänga/stå framme som en snygg inredningsdetalj. Funkar bra i båten, i bilen och på landstället också.

 

De kostar mellan 799-1995 kr. Om jag säljer bra kommer jag designa egna. Och hur coolt vore det inte om jag kunde sälja in det här på företag och låta dom ha sin logga på? Det är ca 3 veckors leveranstid på dom och HÄR hittar ni dom!

70780151-origpic-5396cd70780179-origpic-76a3cb70780171-origpic-9bb06c70780161-origpic-ba082570780153-origpic-9f2262

 

Makens nya KavliOst-favorit

Nu blir det reklam igen. Jag håller ju på att gå igenom Kavlis utbud och tvingar maken, som annars bara äter Kavli MildOst och RäkOst att prova andra smaker. Problemet med min man är att han är rätt fyrkantig. Har han bestämt sig för något så går det inte att få honom att ändra sig. T ex h a t a r han paprika. Det värsta han vet. Saken är den att jag har ett antal gånger genom åren gjort olika såser baserade på paprika och det slår aldrig fel, han tycker det är jättegott. Tills jag talar om vad det är.

 

Härom dagen gjorde jag ett par smörgåsar åt honom. Den ena med NaturellOst, som är laktosfri, och den andra med PaprikaOst.

IMG_0456

”Åh, det här röda var gott, vad är det för nåt?”

 

”Ähum, minns inte vilken sort, men visst är den god?!”

 

”Mm, skitgott.”

 

Så.jefla.lättlurad.

Ciao Italy

Jag var lite lack igår, förlåt, men jag var tvungen att skriva av mig. Tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer, det värmer ska ni veta … även om jag inte alls var ute med håven.Igår hämtade jag upp Säpo-frun på Bromma Flygplats och några timmar senare checkade vi in våra väskor….
…. och satte oss på ett plan till Italien.

Jag har världens skönaste nackkudde från Tempur men glömde den hemma och fick köpa nån 100-krs-skit på flygplatsen. Lite senare upptäckte jag att jag glömt det mesta eftersom vi bestämde den här resan bara för några dagar sen. 

Planet landade försenat i Pisa och väl där hade maken förberett en hyrbil för oss.
 Vi irrade omkring som två höns innan vi råkade på en svensk kille som skulle till samma hyrbilsfirma som oss. Alla andra på planet klev av bussen vid ett ställe där samtliga hyrbilar fanns…utom vårt. Hyrbilsbolaget hade ringt Tobias, mannen vi tvingade oss på, och frågat var han var eftersom de nu skulle stänga. Han fick dom att vänta, gudskelov. Hade bara fattats att vi blivit strandsatta på flygplatsen. Det låg så klart längst bort och vi kom fram vid 21-tiden. 

Tobias fick sin bil men vi bad honom att stanna kvar tills vår bil var klar. Eller ja, det var snarare; ”alltså, du går ingenstans förrän vi har vår bil. Strular det för oss så har du två brudar som tar häng på dig!” Well, den risken ville han ju inte ta så givetvis var han en gentleman.

Efter 20 år vågar jag påstå att min man känner mig pretty well. T ex det faktum att jag inte sätter mig i en bil med manuell växellåda. Det är 20 år sedan jag körde det. Have one guess vad han hade bokat?!  Jag fick råpanik men det var bara att suga i sig eftersom de inte hade några några automatbilar.

Den mycket trevliga Diana hjälpt oss med att knappa in adressen till hotellet. Den stackarn fick jobba övertid på grund av oss och jag tyckte så synd om henne. Hon tipsade även om ett outletställe här där de har grym rea på alla stora märkesvaror. Jag bad om adressen eftersom jag besrämde mig för att makens bokning av en manuell låda kommer att kosta honom en ny handväska. 


Vi tryckte in oss i världens minsta bil, en Panda, och for iväg. 
Att köra bil i Italien mitt i natten i en bil med manuell växellåda var ungefär det värsta jag upplevt på många år. (Säpofrun kunde dessvärre inte köra.) Jag körde större delen av färden på 2:an och 3:ans växel och varenda bil tutade på oss.

N u fattar jag varför alla kärringar ser ut så här bakom ratten. Herregud, jag var spänd som en fiolsträng med axlarna uppe vid öronen. Helvitti så jobbigt det var. Satt med foten nedtryckt på pedalen man trycker på för att byta växel hela tiden. Minns inte vad den heter. Säger till Säpo-frun att ”Well, det kunde varit värre för det absolut jävligaste jag vet är att köra mitt i natten i ösregn. 

Vad tror ni sker exakt 2 minuter senare!

Det är ju tur att man har humor för fifan som vi skrattade!


01.30 var vi äntligen framme vid hotellet!

…och en halvtimme senare sov vi som grisar. 

Hej Toscana, vi är här nu!